Begreppsanalys filosofi

När filosofer får frågan angående vilken teknik vi använder när oss filosoferar, sålunda svarar oss gärna: vår viktigaste teknik är begreppsanalys. Vi tillämpar begreppsanalys till att besvara filosofiska ämnen som ”Vad är kunskap?”, ”Vad existerar rättvisa?”, ”Vad är sanning?” Vad oss då fullfölja, är för att vi föreslår allmänna definitioner av begreppen, som oss sedan stämmer av mot konkreta modell, för för att testa för att definitionerna verkligen fångar varenda enskilda fall av begreppen och bara dessa.

Problemet existerar att både den såsom frågar efter filosofins teknik och den som svarar ”begreppsanalys” tycks anta för att filosofin ej utmanas från djupt störande problem, utan definierar term nästan vid rutin. dem allmänna frågorna ovan existerar ju knappt ens ämnen, annat än rent grammatiskt. Vem ligger vaken samt undrar ”Vad är insikt, vad existerar rättvisa, vilket är sanning, vad existerar godhet, vad är…?”

För för att få sömnbrist av frågorna, för för att frågorna bör bli levande filosofiska bekymmer, för för att vi bör störas, måste det mot något mer än bara allmänt formulerade frågeställningar.

Dessutom, ifall det fanns en teknik för för att besvara filosofiska frågor, sålunda borde frågorna redan artikel besvarade. Jag menar, ifall det ända sedan Sokrates dagar funnit

•

analys

(av gr. analysis, upplösning, utredning, förklaring), upplösning, uppdelning i bestånds-delar, motsats syntes.
Filosofin har sedan Platon och Aristoteles ställt frågor av typen "vad är godhet/ rättfärdighet/kunskap?" och således sysslat med analys av grundläggande begrepp. Ändå är det först talets filosofi, närmare bestämt den s.k. analytiska filosofin, som har gjort själva det metodiska användandet av begreppsanalys till ett centralt tema. Föremålet för en begreppsanalys blev därför inte en av språket och tänkandet oberoende existerande storhet, vare sig en idé i platonsk mening eller en privat föreställning i den enskilde individens medvetande, utan egenskaper hos meningen och användandet av de språkliga uttryck vilka sägs uttrycka begreppet ifråga. Begreppsanalysen är i den meningen en logisk analys (även kallad begreppslogisk, till skillnad från en formallogisk analys). Enligt den analytiska filosofin måste begreppsanalysen vara en logisk analys. Analysen består däri att det problematiska uttrycket (analysens analysandum: det som skall analyseras), ordet "kunskap", kan definieras med hjälp av en sammansättning av enkla och klara uttryck (analysens analysan

•

Analytisk filosofi

Analytisk filosofi är ett samlingsnamn på en av huvudströmningarna i talets filosofi som karaktäriseras av ett starkt betonande av begreppsanalys och undersökningar av språket som filosofins uppgift.^[1][2][3][4] Den analytiska filosofin har historiskt haft dominerande ställning i Storbritannien och USA.^[1][2] Riktningen brukar därav också kallas anglo-amerikansk filosofi.^[5] Grundandet av riktningen brukar tillskrivas Bertrand Russell, G.E. Moore och ibland inkluderas också Frege som en grundande figur till skolbildningen.^[1][3] Termen används ofta som kontrast till kontinental filosofi, en term som tycks skapats i kontrast till analytisk filosofi.^[6] Vissa forskare menar dock att termen kontinental snarare är pejorativ än beskrivande. I Sverige är all filosofisk undervisning inom den högre utbildningen av den analytiska varianten, förutom ett undantag där undervisning i kontinental filosofi sker, nämligen Södertörns högskola.^[7]

I svensk analytisk filosofi finns även ytterligare en uppdelning i den analytiska filosofin, den mellan praktisk respektive teoretisk filosofi. Praktisk filosofi åsyftar här etik, och teoretisk filosofi